Klara, färdiga, gå!

Under förmiddagen var lillan så sjuk så sjuk, det var verkligen synd om henne. Vi fick ta en promenad och fylla på apoteket hemma med mer nässpray och alvedon så vi kunde vara säkra på att klara helgen. Jag skyndade mig i stallet och hästarna fick vila igen så vi kunde vara två hemma hela dagen. Men gnällungen blev som förbytt under eftermiddagen. Snoret rann fortfarande men nog var hon glad för det. Hon varvade skratt med handklappning med att lära sig hur gåvagnen fungerar. Den är ärvd från min bror och tyvärr är spärren som gör att den går sakta trasig men det bekymrade inte Semlan inte.  Så det gick undan här hemma, men kul hade vi alla tre.