Hur Selma kom till världen

Okej, nu kommer förlossningsberättelsen. Den är nog barntillåten och ni väljer ju själva om ni vill läsa eller inte. Min söndag och måndag var ju ganska aktiva så jag var lite trött på tisdagen. Vi skulle hem till Niklas föräldrar på kvällen så vi tog det bara lugnt på dagen. Vid 17-18 tiden begav vi oss ut till Dramsvik för Niklas skulle kolla på grejer som de rensat ut från förrådet. Vi fick också middag och jag passade på att ta lite extra. vi skämtade om att man har ju hört att man ska kolhydratsladda inför förlossning så det var bäst att ta mer. Oj, vad det skulle vara korrekt senare....

Strax innan 21 kände en lite annorlunda spark och lite värk i ryggen. Jag bad Niklas om att vi skulle åka hem, vilket vi gjorde. I bilen på vägen hem fick jag några relativt kraftiga värkar som kändes bak i ryggen. Niklas blev lite orolig men vi visste båda att jag hade haft lite värk i ryggen på kvällarna några dagar. I hissen på väg hem gick vattnet utan att jag förstod det. Sen fortsatte värkarna komma rätt kraftigt med 3-4 minuter mellan och höll i sig i ca 45 sekunder. Då är rekommendationen att man ska åka in till förlossningen. när sen slemproppen gick så tyckte jag det var dags att packa väskan. Vilket vi försökte med fast med paus var 3:de minut. Runt 22 ringde vi förlossningen och de tyckte jag skulle ta 2 alvedon vilket jag gjorde. 40 minuter senare ringde jag igen efter att ha frågat Niklas om det var okej om vi åkte in även fast vi skulle bli hemskickade. Efteråt har han sagt att han tyckte det var en lite märklig och underhållande sak att fråga samtidigt som står lite ihopvikt av smärta. Då ringde jag förlossningen igen som nog tyckte att jag kunde vänta lite till i väntan på alvedonens effekt. Jag svarade att jag hellre blev hemskickad. Så 22:50 satte vi oss i bilen och jag ringde mamma för att berätta att vi åkte dit. På vägen in kändes värkarna ännu mer och kom med ca 2 minuter mellan.

Inne på Näl blev vi lugnt och trevligt bemötta och jag vandrade runt lite och svarade att jag hade smärta i ryggen konstant. Barnmorskarn berätta att hon först ville göra lite mätningar på barnets hjärtljud och sammandragningen i musklerna under värkarna i ca 30 min. Visst, sagt och gjort men jag hade det lite jobbigt. Visserligen fick jag en TENS apparat i ryggslutet men den mest kittlades. När det till slut gått drygt en halvtimma blev vi ändå inskrivna och sköterskan sa att vi skulle ringa om det var något. Fem minuter senare ringde jag och ville ha något mer smärtlindrande för då hade jag konstant ont i ryggen. Hon ville undersöka mig först och då visade det sig att jag var fullt öppen. Bebisen var på väg ut. Det fanns ingen tid för mer smärtlindrande. Jag fick testa lustgasen, men den gav jag upp fort då jag bara blev yr och illamående, medan hon gick ut för att chocka de andra i personalrummet och be om assistans. Hittills hade allt gått väldigt fort och jag låg och svor åt de där pauserna man hade blivit utlovad de senaste månaderna aldrig dök upp, samtidigt som vi skämtade om att det var tur att jag hade kolhydratsladdat.

Tyvärr gick inte sista delen riktigt lika fort som den första men efter ytterligare ca 2,5 h hade jag en bebis på bröstet och Niklas hade lite ömma fingrar. Från att vattnet gick till att vi fick se Selma för första gången tog det ca 5,5 h. Så lite bråttom ut hade hon allt vårt lilla hjärtegryn. Jag tror nog att vi kan ha varit bland de lugnare förstagångsföräldrarna som ringt till förlossningen och sen kommit in fortfarande lugna. Jag tror inte vi riktigt hann med att inse vad som höll på att hända. Vilket kanske var tur? Niklas fick i alla fall klippa navelsträngen och klä på henne första blöjan och kläderna efter hon blivit vägd och mätt. Hon vägde 3620 gram och var 50 cm lång. Efter det fick vi finfika med smörgåsar och äpplejuice i vinglas innan vi blev ivägrullade mot BB-avdelningen. Så gick det till när lilla Selma kom till världen.

Alldeles nyfödd

Stolt (och lite chockad?) pappa

Några timmar gammal