Det här med hästar

Kalaha R

Jag fick ett sms tidigare idag av en vän som saknar sin häst som är utlånad. Så här såg det ut:

LM- Uttråkad och saknar min häst. Vad roar sig folk med egentligen som inte har häst SÅ kul är det inte att fika, shoppa, gå på bio eller svettas i en träningslokal med 30 andra....


LK- De fikar, shoppar, bioar och svettas helst med 30 andra. Vi som har häst vi fikar (på tävling), shoppar (på hästmässor) och svettas (på träning) med vår vän hästen. Ev går vi på bio mest för att vara sociala och få dreggla över en känd hunk som inte har vita ridbyxor

Det här fick mig att tänka till lite över varför hästmänniskor är som vi är. Jag har själv väldigt svårt att koppla av om jag inte får åka till stallet. Niklas som är livrädd för hästar har insett att det bästa för oss båda två är att jag får åka ut till stallet och hästarna. Han blir nästan lite orolig om jag inte är där på en dag eller gud förbjude två dagar. Just nu är ju min egen häst också utlånad men det är tur för min familj och min omgivning att jag har mina extra hästar att rida.

Vad är det då som gör att man åker till sin häst varje dag oavsett om man är pigg, sjuk, bortbjuden eller regnet öser ner ute? Det är just hästen. Detta stora magnifika djur som inte alltid inser sin egen styrka. Jag har haft hästarna som mina kollegor, mina elever och mina lärare men framför allt så är de mina vänner.De finns alltid där och lyssnar utan ett ord. De ger mig både kärlek och glädje. Jag kommer alltid sätta hästarnas bästa framför mitt eget och prioritera dem framför fest. Mina extra pengar går hellre till ett nytt hästtäcke istället för nya byxor till mig själv. Jag ser till att ha lite sparpengar på ett eget hästkonto ifall något skulle hända mina älskade vänner.

Förutom kärlek och glädje från hästarna får man chansen att träffa andra likasinnade människor. Jag har fått många nya vänner genom hästarna, nästan alla mina vänner faktiskt. I stallet spelar det ingen roll om man är gammal eller ung, man möts genom sitt gemensamma intresse för hästen och sporten. Från icke insatta hästmänniskor har jag bland annat fått höra "Är ridlärare verkligen ett jobb?", "Är du i stallet varje dag? Hur hinner du det?" och "Är ridsport verkligen en sport?". Den sista frågan har ju till och med kommit ut i media nu när RGB vann Jerringpriseet tidigare i år. Sportjournalisten Lasse Anrell ifrågasatte om inte hästen borde vunnit istället. Även om debatten som följde i mina ögon var löjlig så har ridsport fått mer uppmärksamhet i media. Nu är det betydligt lättare att få se och följa med världseliten. Man lär sig mycket om ridning bara genom att titta på proffsen. Det som är kul med ridsporten är att alla möts på lika villkor, oavsett kön och ålder. Visserligen är det en dyr sport och man är aldrig bättre än sin bästa häst men med talang och vilja kan man komma långt. Fast man får kanske offra lite blod, svett och tårar på vägen.

På tal om blod, svett och tårar och om någon orkat läsa ända hit så har jag offrat lite svett idag i alla fall. Men även fått en massa glädje. Torsdagar innebär dubbel glädje för både Adept och Poetica motioneras.Jag började med Adept som börjar tycka hoppning är riktigt roligt, även fast bommarna är lite läskiga. Nu tar han tag i hindren och bjuder över. Sen blir han så lycklig när han klarar något svårt att han bockar efteråt. Idag stod hindren ute i paddocken men trots distrationsmoment som busiga hästar i hagen brevid hoppade han så fint så. Det blev en liten bana med två olika räcken på ca 70 cm, en kombination med oxer och ett läskigt hinder som bestod av en bom med ett orange/svart skynke på. Han klarade det galant och tog sådana glädjeskutt så jag trodde jag skulle åka av men balansen är bättre än vad jag trodde den skulle vara. På tal om glädje så tror jag att även fast jag och Adept var glada efteråt så var nog Adepts ägare gladast. Snacka om dubbel glädje för min del! Poetica blev också hoppad och klarade det fint. Hennes ägare ringde sen och var nyfiken på om jag verkligen hoppat hindret i paddocken. Han blev väldigt nöjd när jag sa att det hade gått finfint. Han är lite orolig för att hon inte ska sköta sig på måndag eftersom hennes nerver ibland ligger utanpå kroppen, men jag tror på henne. Sen ska man komma ihåg att hon är bara 4 år och någonstans måste man börja, så är det med allt. Jag var inte bra på att vara hemma och ledig till en början men nu börjar jag bli bättre. Jag kan både fika och shoppa nu, för jag har hört att det är det man ska göra som mammaledig ;).

Några hästar som betytt mycket för mig

Black Lady
f: 1996
Min första egna ponny köpt oktober 2003

Kalaha R f:2004
Min blivande stjärna som tyvärr bara blev fyra år.

 

Kalle <3

Twingo f:2004
Min nuvarande häst köpt januari 2009