Bakom molnen är himlen alltid blå

Med pannkakor i magen kände jag mig mätt och glad, trots att min lilla dotter inte kunde förstå varför man skulle vara glad. Jag funderade på en promenad men tog en titt på Facebook för att se om det hänt något kul i världen. Där hittade jag en fikasugen Angelica. Jag stoppade snabbt ner en flaska vatten och klädde på mig och Semlan i ett nafs. Selma hade såklart på sig sin matchade mössa och dregglis, så mycket mer behövdes inte. Snart var vi nere på Leijas och äntligen fick jag mig min glass i solskenet.

Det var helt underbart att bara sitta i solen, mot en vägg helt i lä och bara prata och kolla på folk som gick förbi. Man kan se mycket märkligt. På vägen ner mötte jag dessutom en Volvo på trottoaren som tyckte man kunde gena där mellan två enkelriktade gator. Dessutom körde hon mot enkelriktningen på den ena gatan. Utanför fiket såg vi mannen med den silver/guldiga skjortan och på vägen hem gick jag om två tjejer som såg ut som Sailor Moon. Som sagt man kan få se mycket om man bara tar sig tid att titta.

Eftersom jag varit onyttig och ätit glass fick Selma köra lite träning på mage. Linas logik det. Hon var riktigt duktig även fast hon inte orkade så länge. Solskenet verkar ha gjort henne gott också, eller var det att hon äntligen sov lite trots dagtid, i vilket fall har hon varit mycket gladare nu på kvällen. Äntligen min lilla bebis som jag känner igen. Hon ligger nu nöjd brevid mig och ser allmänt söt ut. Nu får jag bara hoppas att jag kan få allt så hon sover gott i natt med.