Det heliga S:et återuppstår

När jag var tjock, klumpig och gravid kom jag på att vi måste ha det heliga S:et i våra liv. Nu när det snart är påsk är det väl dags för något att återuppstå. Idag har dosen av det heliga S:et blivit välfylld. Sol, symaskin, sommartid, söndag, släkt och så vidare. Det finns många positiva saker och personer på S som jag gärna har i närheten. Som av en händelse heter min dotter Selma Sofia Ström.

Värmen har vi njutit av i fulla drag. Mamma passade Semlan medan jag var i stallet och hade en träning samt red Poetica. Träningen gick bra tills vi körde fast i höger galoppen. Den envisa kusen vägrade trots alla mina knep som brukar fungera. Nu gav han mig något att klura över. På något sätt ska jag nog kunna lura han till att göra det jag och hans ryttare vill. Poetica däremot skötte sig lika bra som vanligt. Idag kunde jag på ett enkelt sätt korta galoppen på kortsidan/volten för att sen få henne och länga ut stegen på långsidan. Väldigt duktigt av en 4-åring som lätt blir spänd att klara det i en så pass liten paddock vi har. Vilan igår verkar inte ha skadat henne, fast hon var ovanligt pigg i början av passet. Nu måste vi komma igång med hoppningen hemma så vi kan komma ut på lite tävlingar snart. Vi har 4 årskvalitén som mål, och gärna ett kval till championatet. Så nu är det dags att lägga upp en träningsplan.

När jag kom tillbaka till mamma hittade jag 2 sköna typer i sängen. Lillan hade tydligen varit vaken ganska länge men min söta bror hade fått henne att somna. Mamma tyckte nog trots allt det var lite skönt när vi åkte där ifrån och lugnet kom tillbaka till huset. Det är ju våffeldagen idag med och självklart slank det ner några (läs många) våfflor i min mage nu ikväll. Skönt nu när det får plats mycket mat igen. Haha, jag är verkligen en sockergris men det gör mig inget.